Våffeldagen

I väskan har jag mina vantar och ett paket grädde när jag stiger på bussen. Det är tomt. Det är alltid tomt. Min station är nästförst. På vägen till stan fylls bussen med människor. Klockan är runt två och det är en vardag. Endat pensionärer, mest tanter, stiger på vid den här tiden. Det enda jag funderar på är vart dom åker, till vem dom åker, vad dom ska göra. Några år kvar av livet, vad fyller dom dagarna med? Framför mig ser jag hur deras bräckliga ben tar sig uppför ett trapphus utan hiss. Dom tänker surt för sig själva "Här har dom allt inte tänkt på oss" medan dom tar ett hårdare tag om trappräcket. När dom kommer upp till dörren knackar dom försiktigt, oljud stör. Deras väninna, inte mer annorlunda ända dom, öppnar. Hon har på sig läppstift idag. Det lyser ljusrött och piggar upp hennes ansikte. Tanterna tänker ännu en gång surt för sig själva "Inte visste jag att det var finfika som gällde". Men dom ler för visst är det fint väder idag? Väninnan har bakat havrekakor, kaffet är redan bryggt och upphällt i porslinkaraffen, festduken har placerats på bordet och porslinkopparna har ställts fram.
 
Och sen föreställer jag mig tanterna sitta där i lägenheten med sina väninnor och skvallra om den ena tantens barnbarn och vems begravning dom senast var på och den där väninnans man som har blivit rysligt sjuk, smutta på det heta kaffet och knappra på en alldeles för hård havrekaka. Och jag tänker att jag aldrig vill bli gammal. 
 
Det stiger ytterligare en till tant på bussen. Hon har rulator, en pälsmössa och en kutig rygg. Hon ber busschaffören att vänta med att köra tills han har satt sig. Hon går långsamt, men jag ser att hon anstränger sig. Det syns i hennes ögon. Dom är uppspärrade, uppmärksamma. Hon väljer en plats och bussen gasar iväg. Jag för uppfattningen om att hon är sur, kanske arg. Hennes blick är hård och munnen ihopknipt. I några minuter, medan bussen fortsätter mot stan, möts våra blickar från och till. Jag är faktiskt lite rädd för henne. Men plötsligt stannar bussen vid en hållplats. En mamma med svart långt hår kliver på med sin kanske 2-åriga son i handen. Barnet stannar vi tanten och vinkar, ler. Mamman säger ler också mot tanten och säger hej. Och tanten får ett så stort leende på läpparna, så stort att jag aldrig hade kunnat föreställa mig det. Hennes leende gör henne vacker och hennes skarpa blick har blvit mjuk. Bara det lilla barnets leende kunde göra henne glad för under hela bussresan sitter hon och ler mot världen, solen glittrar i hennes ögonen. Till slut måste jag trycka på stopp. Nästa station är Kung Oskars Väg. Bussen stannar och jag kliver av. Jag känner att människor ibland är fantastiska. 
 
 

walk the freaking moon!

Jag har varit på mitt hittils livs grymmaste, bästa, ballaste, finaste, hederligaste konsert i söndags. Walk The Moon stod på den lilla scenen och allt gjorde mig yr. Musiken, stämingen, bandet (ur utseende aspekt), allt gjorde mig bara så jäkla yr och glad och lycklig. Och den känslan har inte blåst bort, den finns kvar. Hela dagen fanns den där, även efter mitt förmodligen misslyckade kemi nationella. Mina dagar känns plötsligt bara så fina. Jag är glad. Jag får ännu fler rysningar när jag tänker på att jag ska få se Urban Cone på precis samma scen snartsnart.
 
 
 
Lyckades inte få mina gifs i samma storlek som mina bilder... Men jag nöjer mig.
 
 
Fan, jag ler. 

splendida foccacia

 
Jag har bakat. Igen... Men idag blev det foccacia istället. Och det blev otroligt gott, verkligen. Utanpå är det krispigt och frasigt, innanför är det alldeles luftigt och mjuk. Jag längtar efter heta somrar på Sicilien, jag minns resor till medlehavets länder, jag saknar sommaren, jag kommer ihåg hur läckert det är med färskt börd.
 
Det här receptet är ett grundrecept för focaccia. Foccacian är nästan alltid grundad på det här receptet och sen kan man lägga till ingredienser and add a little twist to it om man vill. Jag toppade brödet med oliver, basilika, olivolja, vitlök och flingsalt. Man kan toppa med i princip vad man vill. Toppingen gör hela brödet. 
 
Fruktansvärt gott.
 
Ingredienser

25 g färsk jäst
3 dl ljummet vatten
1 msk salt eller flingsalt
1/2 dl olivolja
2 msk honung
8-9 dl vetemjöl
topping är valfritt, men  det vanliga är olivolja blandad med någon typ av färsk eller fryst krydda (rosmarin, basilika, oregano o.s.v)
 
Baka
 
1. Smula jästen i en bunke och blanda ut med vatten, salt, olivolja och honung. 
2. Tillsätt mjölet i 4-5 omgångar, alltså lite i taget. Knåda i några minuter och tillsätt mer mjöl om det behövs. Det gör ingenting om degen är aningen kladdig, se bara till att du kan få ur degen ur bunken sen utan att det klistrar fast för mycket. 
3. Jäs degen under bakduken i drygt 40 minuter till dubbla storleken. 
4. Ställ ugnen på 225° C och därefter upp degen på en mjölad yta. Dela degen i 2 delar och knåda bitarna till runda bollar. 
5. Förbered en plåt med bakplåtspapper på. 
6. Platta ut "degbollarna" så att dom är sisdår 1-2 cm tjocka och lägg över dom på plåten. 
7. Låt jäsa igen i ungefär 30 minuter. 
8. Förbered toppingen så länge. I mitt fall blandade jag olivolja med omkring 2-3 tsk basilika (fryst som jag hade tinat under tiden jag gjorde degen) och pressade i en vitlök, hackade upp några oliver och tog fram flingsaltet. 
9. Gör hål i degbitarna med fingret. Pensla på basilika- och vitlöksoljan, rikligt, med pensel på bitarna. Tryck olivbitarna i hålen så de fastnar, ta några nypor flingsalt och strö över.
10. Grädda bröden i mitten av ugnen i 15 minuter tills bröden fått en gyllene brun färg.
11. Voila! Focaccia.  
 
 

tarte au citron

 
Åh. Vad jag älskar citron och maräng. Tillsammans blir det bara wunderbar. Tarte au citron betyder citrontårta på franska, fast det är en paj. Den här citronpajen är underbart syrlig (alltså, otroligt syrlig) men marängen ovanpå neutraliserar. Perfekt vår- och sommarpaj. 
 
Baka den. Den är någorlunda lätt att göra, but the downside is; det tar lång tid och det behövs sisådär nio citroner och tio ägg. Men det är värt det. 
 
Vill även lägga till att jag bara gjorde halva satsen utav marängen. Tyckte dock att det blev alldeles för lite så nu har jag dubblat mängden. Mycket godare. 
 
Ingredienser
 
Pajdeg:
150 g kallt smör
4 dl vetemjöl
0,5 dl florsocker
1 ägg
0,5 msk kallt vatten
 
Lemoncurd:
9 st citroner (varav alla rivna och fem st pressade)
4,5 dl strösocker 
150 g smö
6 msk majsstärkelse
6 hela ägg
4 äggulor
 
Maräng:
4 st äggvitor
2 krm salt
1 pressad citron
2 dl strösocker
 
Baka

1. Börja med pajdegen (här kan du använda en matberedare, men jag använde händerna). Mät upp smöret och skär det i små klossar. Nyp ihop smöret med vetemjöl och florsocker. 
2. Blanda i ägget och vattnet (ta in för mycket vatten!) och arbeta samman, men bara precis så att det går ihop. Knåda inte och arbeta inte degen för länge. Om vatten behövs, tillsätt.
3. Forma degen till en boll och plasta in den med plastfolie. Skjutsa in i kylen och låt den vila där i minst 30 minuter.
 
4. Nu till the lemoncurd. Riv skalet från alla citroner (var inte så petnoga med att få av allt skal, det räcker med att riva ett varv runt) och släng ner det i en kastrull. Pressa saften från fem av de rivna citronerna i kastrullen och tillsätt även strösocker och smör (var, ursäkta språket, jävligt generös med sockret annars blir det för syrligt). Lägg kastrullen på spisen och låt koka en stund. 
5. Dra av kastrullen och sila vätskan i en annan kastrull. 
6. Pressa saften från tre av de rivna citronerna och blanda ut det med majsstärkelse. Rör ner det i kastrullen med den varma citronvätskan.
7. Separera äggulan från äggvitan utav fyra citroner (spara äggvitan till marängen) Vispa samman äggen med äggulorna och häll i dom i vätskan. Ställ tillbaka kastrullen på spisen och låt vätskan sjuda (vätskan är på gränsen till att koka men låt den bannemej inte koka!) under omrörning tills krämen är fyllig och tjock. 
8. Låt svalna. 
 
9. Sätt ugnen på 175° C. Tryck ut den kalla pajdegen i en valfri form, antingen löstagbar form eller vanlig pajform. Man kan också kavla utdegen och sedan fylla pajformen. Lägg in in formen med pajdeg i frysen och låt den stå där i nårgra minuter. Sisådär 10-20 minuter, kanske. 
10. När den är tillräckligt frusen, ta ut den och pensla botten med ett uppvispat ägg. Täck kanten på formen med aluminiumfolie så att kanten inte viker ner och sjunker ihop. 
11. Nagga botten med gaffel och förbaka endast pajskalet i ugnen i ca 10 minuter. Låt pajskalet sedan svalna innan du fyller skalet med lemoncurd. 
12. Grädda pajen i ugnen i fem-tio minuter så att lemoncurden hårdnar och vänjer sig vid pajskalet. 
 
13. Dags för marängen. Höj ugnen till 250° C.
14. Vispa upp dom speparerade äggvitorna med salt och citronsaft till ett skum med elvisp.
15. Tillsätt socker i tre-fyra omgångar under vispning. I början märker man ingen skillnad, men fortsätt vispa i högsta hastighet så tjocknar snart marängen. Marängen ska vara så pass hård att du ska kunna vända bunken upp och ner utan att marängen rinner ner eller ens rör på sig. 
16. När den är så pass hård/fast kan du bre på den på pajen. Det blir ännu tjusigare om man spritsar på marängen i fina former. 
17. In med pajen i ugnen i igen och låt den stå där tills marängen fått en gyllene, brun färg.
18. Voila. Une tarte au citron. 
 
 

äventyrligt

 
Jag känner det när jag går hem. Jag har följe med ett par kompisar från årskursen. Vi går långsamt, trötta som vi är, och kisar i solen. Solen värmer mig, jag öppnar upp kappan, drar av mig halsduken och släpper ut håret. Håret glittrar i skenet och jag trivs.
 
Vi småpratar, inte för mycket inte för lite, precis så som det ska vara när man slår följe med någon. Vi går bredvid varandra, vi går i genom vårens första dag. Och alla vet det, alla tänker på det, alla känner det. Emellanåt ser jag mig omkring. Till min förvåning en grupp irvriga myggor som flyger runt varandra. Det är våren jag känner. 
 
Även fast träden och buskarna fortfarande har bruna, torra kvistar utan friska knoppar och löv, vet jag att det snart är här. Jag är så nöjd med det som finns nu, att vi är över tiden fylld av ångest. Det är nästan så att jag känner sorgen och ilskan glida ur mig varje gång jag ler, ser på solen, kisar, tänker på våren. Den svala vårluften så gott som fyller min kropp med glädje när jag andas in. Ångesten är  fläckarna av snö och is som ligger kvar i gräset. Jag svär i tystnad när jag lägger märke till fläckarna. Allt sådant ska vara borta. Jag vill vara förbi det. Jag vill ha vår.
 
När jag kommer hem och stänger dörren bakom mig känner jag genast att jag vill ut igen. Jag har ju stängt ut det fina; solen, fågelkvittret, snödropparna, vintergäcken, allt det där som fulländar våren. Så jag öppnar dörren och går ut två steg. Blundar, ler och tänker; jag har nog aldrig känt mig så här lättad. 

Café Kräm

 
Idag har jag åkt buss in till stan och fikat på Cream. All-in-one-paj med vaniljvisp beställde jag. Superb. Efter det gick vi runt en stund i stan och åkte buss hem igen. Mysig söndagstrip/rutt/utflykt/promenad.
 
I morgon väntar skolan. Ångestfylld. 

ghjklö

Nu är jag tillbaka igen och skäms. Nej, alltså skäms. Som ni (mina få läsare) säkert noterat har jag inte bloggat sedan novemeber, oktober, sådär. But I'm back again. Kanske min tionde "comeback" nu... Jag borde skapa en "Come backs"-kategori. 
 
Igår var det min dag, förresten! Femton februarimånader. Mamma väckte mig med semlor och muffins och apelsinjuice och knäckemacka och keso med blåbär och himlans massa gott. Och senare under dagen har jag mest spekulerat över turbulensen. Pannkakor till lunch vilket ledde till pannkaksmani bland elever, besked från lärarna att "balen är inställd!" och en Ellen som stukat/vrickat/whatever foten/fotleden/ankeln/whatever och hasat sig fram på golvet resten av dagen. Kvällstid for jag till Malmö med tåg för att hälsa på Tomi och fika med honom och mamma. 
 
Så mycket kärlek och därmed höjdpunkten på dagen. Fina är dom. 
 
Annars har det inte hänt så mycket. Förutom att jag fått ett A i biologi (!!!!), sökt förvirrat in till gymnasiet, beställt en språkresa till Tourquay (!!!!), ångrat mitt gymnasieval, blivit ordentligt obsessed with chocolate, köpt en fin jacka på Topshop, spelat och sjungit i skolmusikalen "Fucking Åmål" som Agnes (!!!!), spenderat pengar på ett pas Dr. Martens, ångrat mig ännu mer och känt mig ännu mer förvirrad och sådant anmärkningsvärt. 
 
Nu får vi se om jag lyckas. Med att blogga, alltså. Antagligen inte. Vi får se. 
 
Mammas fina födelsedagsbricka. 
 
Sjunger "Read all aboout it" under musikalen.
En utav de skakiga scenerna. 
Sista scenen. Agnes (jag) och Elin (Ellen) kliver ut ur toan (garderoben). Musikalen var det bästa jag gjort under alla skolår.
 

Glada miner.

 
Idag blev jag mer än glad när jag vaknade sju och kom på att jag kunde sova två timmar till, så jag drog täcket över huvudet och snusade vidare. Det humöret varade hela dagen - t.ex. under frukosten hos Ellie, under den fnittriga lunchen då vi oväntat fick vattenmelon och under fysiken då jag inte kunde vara mer insatt i atomlära. 
Awesome. 
 
I morgon väntar en lång, men förhoppningsvis inte för ansträngande orienteringsrunda i Skånes kära Skrylleskog. Ska se till att ladda upp med översockrat kaffe på morgonen och kakor i mängder efteråt. För det förtjänar man. 

Makalösa Key Lime Pie.

 
Det blev en härligt sen middag i går kväll med min bror på besök. Därför blev det extra förunderlig till efterrätt. Key Lime Pie. Väldans aptitligt. Läckert dagen efter, dessutom.
 
Key lime paj
 
Fyllning - ingedienser:
4-5 st limefrukter
4 st äggulor
runt 400 g kondenserad och sötad mjök (ska finnas på "asiatiska hyllan" i mataffären)
 
Botten - ingredienser:
200 g digestive kex
100 g smör
 
Förtjusande till servering:
limefrukt
visgrädde
 
Skapa:
Put the oven on 175° C. 
Börja med att röra ihop den kondenserade mjöken och äggulorna. Använda sedan både rivet skal (i minsta form) och juice från limefrukterna. Använd 4-5 limefrukter beroende på syrligheten, smaka på! Låt mjölken dra åt sig limefruktens smaker i sisådär 30-60 minuter, också beroende på hur sur du vill ha den. 
 
Så länge kan du göra botten. Smält smöret och krossa kexen i en matberedare, mixer eller varför inte en mortel? Blanda samman och tryck ut blandningen i botten och upp på kanterna. (För mig tog detta tid, det var lite tricky). Förgrädda pajskalen i mitten av ugnen i tio minuter. Låt de svalna när de är färdiga. Gärna länge. 
 
Nu fyller du pajskalen med fyllningen och gräddar pajen i mitten av ugnen i 15 minuter, dock längre om du endast använder dig av en stor pajform. Take it out och låt pajen svalna ordentligt, i kyl eller utomhus innan du serverar. Vispa upp lite grädde och skiva en limefrukt till serveringen.
 
SAGOLIKT.

Kärleksfattig.

Den mest vissna skoldagen på länge upplevde jag idag. För lite omväxlning satte jag mig på cykeln och trampade hem på lunchen för att äta överblivna scones, bakade sent på mrogonen igår. Med creamcheese. Därefter lättade humöret och jag cyklade tillbaka till skolan i motvind. 
 
 
Grova scones på köksbordet i söndags. Och pappa undertill.
 
 

En regnig dag som den här.

 
Idag har jag traskat runt och tänkt på hösten. Därefter pannkaksfredag chez Frida. 
 
Att kunna smaska på pannkakor och inte alls längta efter vädret utanför. 
 
Att komma fram till att plommonsylten på tallriken är den smarrigaste sylten.
 

Att fina vänner vill vara med på foton.
 
Att sitta och snusa på lavendelblom.

Det är fint. 

Skarp vändning.

Glöm glöm glöm det jag skrev i förra inlägget. 
 
Jag har helt ändrat synpunkt när det gäller den kommande hösten. Jag ville bara tänka på trista ting och inte det fina, som jag nu i mina eftertankar, som autumn har att erbjuda. 
 
Det finns saker som det inte bara går att göra på sommaren, eller som inte är lika mysigt som på hösten. Som att mysa under tjocka duntäcken, läsa och dricka te som sedan åker ut ur koppen ibland medan regnet dränker trottoarerna, att baka scones och kladdkakor och äppelpajer och muffins som sedan slutar med att man äter upp tre fjärdedelar av smeten, att dra på sig stora tjocketröjor och värmas, att få se alla fina röda toner på löven varje dag på vägen till skolan, att plugga under mörk himmel, att slösa pengar på toppenfina vantar och mössor och halsdukar och strumpor. Och mycket mer hänförande saker. 
 
Fy vad jag fick lust att i rosiga kinder klampa runt i röda löv med fina stövlar. Sådana höstdagar när hela världen är orange för att solen lyser genom löven, sådana är alldeles alldeles härliga. 
 
 
I brist på "höstbilder" väljer jag istälet än annan bild. En bild på mina fina strumpor som jag tycker så mycket om. 

Immortalis.

gif maker
 
Idag fick jag en riktig rysning på väg till matsalen från klassrummet. Det låg verkligen höst i luften. Och jag kan inte säga att jag tyckte om det. Det fick mig istället att längta ännu mer efter sommaren och lyckan. 
 
Tog den här bilden igår när jag fortfarande var en sjukling. Pysslade lite på picasion.com. Fint blev det. 
 
 
 

Ytterligare en dag

Vid åttatiden körde pappa mig till tandläkaren. Jag nämnde ju igår att jag ha det tandvärk som inte ville sluta, whatsoever. Det var inget hål. Inget problem alls, för den delen. The dentist sa att det var på grund av förkylningen, något tryck någonstans gjorde att det ilade ner i tanden. Skönt, tycker jag. Det börjar gå över. 
 
Sedan har jag dragit på mig min gamla strumpor med prickar på, bakat tradiga scones och gjort en finslipning av headern jag troligen kommer lägga upp snart. 
 


 
 

bland snorpapper sitter jag med glass

NEJ. Jag kommer inte rada upp alla ursäkter till min tråkiga period av blankt skrivande. Men som jag har sagt så många gånger; nu är jag tillbaka igen och ska blogga när jag kan. Det är fint när man väl är igång, men om jag "tar ett felsteg ur stigen är det lätt att jag inte hittar tillbaka igen". Bara efter några månader, ha. 
 
Tack vare förkylningen som smygit på mig, gick jag hem från skolan. Nu efter ett lunchbesök av pappa med sushi och Ben & Jerry's, någon timmes sömn, och ytterst lite pluggande, har jag blivit sysslolös. Så jag tänkte att det var det bästa tillfället att starta bloggen nu. Och headern får jag börja trixa med. Faller inte särskilt mycket i smaken, längre. 
 
Det är konsigt idag. Jag är aldrig sjuk, speciellt inte med en sådan här skrovlig hosta och täppt näsa. Dessutom har jag plötsligt fått tandvärk. Trots det, är det finfint att sitta hemma och smaska på glass och plugga när man själv vill. Inga tidpunkter som räknas.
 


Foton som jag egentligen skulle lagt upp månader sen!

RSS 2.0