cykelsagan

Den mest vissna skoldagen på länge upplevde jag idag. För lite omväxlning satte jag mig på cykeln och trampade hem på lunchen för att äta överblivna scones, bakade sent på mrogonen igår. Med creamcheese. Därefter lättade humöret och jag cyklade tillbaka till skolan i motvind. 

 

 

 

 

 

Idag har jag traskat runt och tänkt på hösten. Därefter pannkaksfredag chez Frida. 

 

Det är fint. 

Glöm glöm glöm det jag skrev i förra inlägget. 

 

Jag har helt ändrat synpunkt när det gäller den kommande hösten. Jag ville bara tänka på trista ting och inte det fina, som jag nu i mina eftertankar, som autumn har att erbjuda. 

 

Det finns saker som det inte bara går att göra på sommaren, eller som inte är lika mysigt som på hösten. Som att mysa under tjocka duntäcken, läsa och dricka te som sedan åker ut ur koppen ibland medan regnet dränker trottoarerna, att baka scones och kladdkakor och äppelpajer och muffins som sedan slutar med att man äter upp tre fjärdedelar av smeten, att dra på sig stora tjocketröjor och värmas, att få se alla fina röda toner på löven varje dag på vägen till skolan, att plugga under mörk himmel, att slösa pengar på toppenfina vantar och mössor och halsdukar och strumpor. Och mycket mer hänförande saker. 

 

Fy vad jag fick lust att i rosiga kinder klampa runt i röda löv med fina stövlar. Sådana höstdagar när hela världen är orange för att solen lyser genom löven, sådana är alldeles alldeles härliga. 

 

Vid åttatiden körde pappa mig till tandläkaren. Jag nämnde ju igår att jag ha det tandvärk som inte ville sluta, whatsoever. Det var inget hål. Inget problem alls, för den delen. The dentist sa att det var på grund av förkylningen, något tryck någonstans gjorde att det ilade ner i tanden. Skönt, tycker jag. Det börjar gå över. 

 

Sedan har jag dragit på mig min gamla strumpor med prickar på, bakat tradiga scones och gjort en finslipning av headern jag troligen kommer lägga upp snart. 

 

 

 

NEJ. Jag kommer inte rada upp alla ursäkter till min tråkiga period av blankt skrivande. Men som jag har sagt så många gånger; nu är jag tillbaka igen och ska blogga när jag kan. Det är fint när man väl är igång, men om jag "tar ett felsteg ur stigen är det lätt att jag inte hittar tillbaka igen". Bara efter några månader, ha. 

 

Tack vare förkylningen som smygit på mig, gick jag hem från skolan. Nu efter ett lunchbesök av pappa med sushi och Ben & Jerry's, någon timmes sömn, och ytterst lite pluggande, har jag blivit sysslolös. Så jag tänkte att det var det bästa tillfället att starta bloggen nu. Och headern får jag börja trixa med. Faller inte särskilt mycket i smaken, längre. 

 

Det är konsigt idag. Jag är aldrig sjuk, speciellt inte med en sådan här skrovlig hosta och täppt näsa. Dessutom har jag plötsligt fått tandvärk. Trots det, är det finfint att sitta hemma och smaska på glass och plugga när man själv vill. Inga tidpunkter som räknas.